Den 15 mars 44 f.Kr. mördades diktatorn Gajus Julius Caesar av ett stort antal män ur den romerska aristokratin ur vars led han själv var sprungen. Caesar fick motta inte mindre än tjugotre knivhugg, och de sammansvurna var så uppeldade av hat och nervositet att de i sin iver att få sätta knivarna i honom även skar varandra.
Mordet väckte stor entusiasm och uppskattning bland många ledande senatorer. De ansåg att mordet var en "härlig gärning" och att Caesar, "tyrannen" som de kallade honom, fått ett välförtjänt slut. Det var dock inte alla romare som såg mordet som gryningen till ett bättre samhälle. Många menade att "världens främste man blivit mördad" och att ingenting kunde ha varit mer olyckligt för samhället än mordet.
Caesars samtid hade alltså en mycket kluven inställning till hans person, och samma ambivalens kan man finna bland antikens historiker som under de kommande århundradena skrev om honom. Även bland moderna historiker har debattens vågor gått höga. Vissa har ansett att Caesar var ett geni och en fulländad statsman, medan andra tvärtemot har menat att han var en tyrann som knappast var vid sina sinnens fulla bruk vid slutet av sin levnad.
Den här boken handlar om en kontroversiell person som levde i en mycket våldsam och orolig tid. Förhoppningsvis kan den inte bara sprida lite ljus över Caesars liv, utan även bidra till förståelse för att hans samtid kunde bedöma honom så olika och varför åsikterna om honom har fortsatt att gå isär.
